En oförmåga att gå vidare

"- Hur är det? ...Tänker på dig.
- Det är bra med mig! Är nöjd med tillvaron och är på bio. Lycka till med allt!"

Uträknad från hennes liv. Oönskad och avkallad. När ska jag lära mig att gå vidare och mogna? När ska jag släppa en vissnad fantasi om kärlek som i slutändan besegrar alla hinder och står triumferande över allt annat?

Fantasi: Det jag bygger mitt liv på. Mening och grund är något jag inte har för mig själv, utan lägger hos någon annan eller något annat. I mig själv finns tomhet: Jag är det tomma skalet. Mina känslor, mina drömmar, mina förhoppningar, mitt hjärta: Allt som är jag, ligger inuti andra människor.

Varför?

Say you'll share with me one love, one lifetime...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0