I morgon, aldrig nu, alltid då.
"What were all those dreams we shared, those many years ago?"
Vad är det för fel på mig?
Jag lever men är inte vid liv. Eller var det tvärtom?
Vill rymma men jag har inte något kvar att springa från. Allt är bakom mig nu.
Allt är framför mig men jag vill springa tillbaka, bort, bakåt.
Ser åren rusa fram, genom fönster, i en vind, bakom knuten, där.
Framför mina ögon sliter min skugga för att komma undan.
Genom andras ögon, genom andras liv, går jag och letar efter mig själv.
Hoppar på tåget, kvällsvinden utanför lovar att något stort väntar. Snart.
Kan ingen prata med mig, om mig? Kan du inte titta, bara titta en sekund.
Jag vältrar mig i leran av skam och självömkan. Jag blir smutsig.
Bra, då syns det. Då syns jag. Då, inte nu, kanske i morgon...
Vad är det för fel på mig?
Jag lever men är inte vid liv. Eller var det tvärtom?
Vill rymma men jag har inte något kvar att springa från. Allt är bakom mig nu.
Allt är framför mig men jag vill springa tillbaka, bort, bakåt.
Ser åren rusa fram, genom fönster, i en vind, bakom knuten, där.
Framför mina ögon sliter min skugga för att komma undan.
Genom andras ögon, genom andras liv, går jag och letar efter mig själv.
Hoppar på tåget, kvällsvinden utanför lovar att något stort väntar. Snart.
Kan ingen prata med mig, om mig? Kan du inte titta, bara titta en sekund.
Jag vältrar mig i leran av skam och självömkan. Jag blir smutsig.
Bra, då syns det. Då syns jag. Då, inte nu, kanske i morgon...
I slutändan...
Efter överenskommelsen kom ånger, ilska, svartsjuka, desperation,
rädsla, sorg, missunnsamhet, likgiltighet, förnekelse och insikt.
Efter allt som du bara nuddade, det du knappt anade
och allt du inte kunde föreställa dig.
Efter att jag återupptäckt mig själv och svarade på frågan.
Efter dig...
Efter dig så har jag vandrat längs en väg som å ena sidan kantas av törnebuskar, krossat glas och giftiga ormar.
Å andra sidan har jag funnit tussilagos, sommarvindar och doften av att komma hem.
Jag har sett tillbaka, längre än vad jag gjorde i sorg, ånger och ilska,
längre än vad jag gjorde i rädsla, svartsjuka och förnekelse.
Jag såg sommardagar, längtan i våras och framtidstro bland höstlöven.
Nu förstår jag att jag varit blind. Det du gav mig är så mycket större än det du tog.
Jag minns vår jargong, våra skämt och jag såg vad vi såg hos varandra.
Hur vi vältrade oss i varandra, för vår tid var kort, så kort och vi visste det.
Nu förstår jag att jag varit orättvis. Mot dig. Mot mig.
Vi finns inte längre men JAG lever vidare och allt du gav lever genom mig.
I slutändan, efter överenskommelsen, ångern, ilskan, svartsjukan, desperationen,
rädslan, sorgen, missunnsamheten, likgiltigheten, förnekelsen och efter insikten...
I slutändan har jag bara en sak kvar att säga.
Tack. För allt.
rädsla, sorg, missunnsamhet, likgiltighet, förnekelse och insikt.
Efter allt som du bara nuddade, det du knappt anade
och allt du inte kunde föreställa dig.
Efter att jag återupptäckt mig själv och svarade på frågan.
Efter dig...
Efter dig så har jag vandrat längs en väg som å ena sidan kantas av törnebuskar, krossat glas och giftiga ormar.
Å andra sidan har jag funnit tussilagos, sommarvindar och doften av att komma hem.
Jag har sett tillbaka, längre än vad jag gjorde i sorg, ånger och ilska,
längre än vad jag gjorde i rädsla, svartsjuka och förnekelse.
Jag såg sommardagar, längtan i våras och framtidstro bland höstlöven.
Nu förstår jag att jag varit blind. Det du gav mig är så mycket större än det du tog.
Jag minns vår jargong, våra skämt och jag såg vad vi såg hos varandra.
Hur vi vältrade oss i varandra, för vår tid var kort, så kort och vi visste det.
Nu förstår jag att jag varit orättvis. Mot dig. Mot mig.
Vi finns inte längre men JAG lever vidare och allt du gav lever genom mig.
I slutändan, efter överenskommelsen, ångern, ilskan, svartsjukan, desperationen,
rädslan, sorgen, missunnsamheten, likgiltigheten, förnekelsen och efter insikten...
I slutändan har jag bara en sak kvar att säga.
Tack. För allt.
