Avvikelser

- Varför har du börjat hemsöka mig i mina drömmar? Vad vill du ha sagt?
- Det vet du.
- Nej, det kan inte stämma...
- Det är ditt liv: Du bestämmer över det!
- Ja men... Varför känner jag mig så hjälplös utan dig?
- Utan mig? Du har ju aldrig slutat tänka på mig.
- Kommer vi träffas igen?
- ...
- Snälla...
- Det ligger i dina händer.

In my world there was only signs
while yours was drawn in little black lines
A world forgetful in which death divines...

Your voice is nearly lost
now only a flickering memory
in a black corner of my mind
Still the feeling of that presence...
Nothing compares, not even close

"Why do I fall in love with every woman I see who shows me the least bit of attention?"

Se på mig. Vad ser du?
Känn det jag känner.
Lyssna till vad jag tänker.
Det jag ser i mig, det ser du aldrig.

Vad ser du?
Jag är, jag är - jag är...
En plötslig reflektion
i dina ögon.

Den jag är
ser du inte?
Se på mig!
Se på mig!

Se aldrig tillbaka.

"I got another confession to make! I'm your fool..."

Jag kommer på mig själv, oftare nu, med att sitta ensam på rummet, i skenet av kvällslampan, med tårar längs kinderna.

I huvudet skjuts bilder mot mig, från det mörka inre.
Bilder av mitt liv får mig att skälva och längta bort från.
Bilder av människor som jag älskar får mig att frysa, mörkret verkar krypa innanför huden.
Ett tomrum som nu bara fylls av oro, lidande och minnen.

Så jag gråter, eftersom jag inte har något annat val.

Jag ligger paralyserad i ett dike men ovanför väntar en sval, klarblå aprilhimmel med löften och förhoppningar. Nu handlar det bara om att krypa upp.