Om skator, katter och kärlek...

"Och precis så, lämnade han henne, på en dammig väg under ett träd!"

Håkan spelade på Folkets Hus i Umeå i natt. Det var en fantastisk spelning och en intressant spellista! Jag blev glatt överraskad ett par gånger över låtvalet men naturligtvis saknade man minst tio andra låtar som man älskar. Man kan inte få allt men man kan få något fantastiskt ändå. När Håkan var färdig, helt färdig, så var jag också helt färdig. Trött, svettig, hes och lycklig. Så lämnar han oss, så står vi ensamma kvar, fullkomligt uppe i varv och ändå skakiga i benen. Han vet att belöna sin publik. Han vet att göra en entré, han vet att hålla oss uppe på tårna precis varje sekund, han vet att avsluta så att fibrerna i kroppen skälver! Han vet, den där Håkan, att ge oss allt men inte lämna oss med något kvar alls. Tack.


RSS 2.0