I morgon, aldrig nu, alltid då.

"What were all those dreams we shared, those many years ago?"

Vad är det för fel på mig?

Jag lever men är inte vid liv. Eller var det tvärtom?
Vill rymma men jag har inte något kvar att springa från. Allt är bakom mig nu.
Allt är framför mig men jag vill springa tillbaka, bort, bakåt.

Ser åren rusa fram, genom fönster, i en vind, bakom knuten, där.
Framför mina ögon sliter min skugga för att komma undan.
Genom andras ögon, genom andras liv, går jag och letar efter mig själv.

Hoppar på tåget, kvällsvinden utanför lovar att något stort väntar. Snart.
Kan ingen prata med mig, om mig? Kan du inte titta, bara titta en sekund.
Jag vältrar mig i leran av skam och självömkan. Jag blir smutsig.

Bra, då syns det. Då syns jag. Då, inte nu, kanske i morgon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0