Avvikelser

Ett tomt brus i mitt huvud, danande värk i frontloben
Synen är suddig, jag kan inte fokusera blicken
Torr i halsen
Lemmar och muskler är trötta och ansträngda
Uppblåst mage

En misskött kropp

Jag har stigit och fallit, stigit igen och fallit åter
Detta är mitt liv och detta är livet i sig självt
Cykler

"I morgon", säger jag mig själv, "I morgon ska jag ta tag i saker"
och kanske gör jag just det.
Kanske inte.

Och vem bryr sig i vilket fall?
Bryr du dig?
Bryr jag mig huruvida andra bryr sig? Där har vi kärnfrågan.

I slutändan ska allt ha betydelse för mig men allt saknar värde om ingen annan bryr sig.
Inte vem som helst heller, den som bryr sig måste jag bry mig om.
Med andra ord börjar vi komma tillbaka till det jag nämnde början.
Nej, inte smärta och misshandel av min kropp.
Ja, just det.
Cykler.

Tillbaka där vi var.