Dold ångest

"Ångrar du att vi träffades? Ångrar du att vi åkte iväg på resan tillsammans?"

Jag sade "nej" till dig. Men jag menade "Ja!" Jag ångrar att jag blev förlorad i dig och jag ångrar att jag struntade i sans och vett och rymde landet och slängde iväg alla mina pengar på en resa som gick ut på att du skulle hitta dig själv. Jag ångrar att vi tillbringade fyra femtedelar av resan till att inse att det inte fungerade och att allt ditt prat om passion och impulsivitet i slutändan bara betydde att du skulle glömma mig så snart och att du fann en ny innan jag ens lämnat dig.

Jag ångrar dig för i slutet gav du mig så mycket smärta och tog allt jag byggt upp och förstörde det. Nu sitter jag utfattig i en fotölj och skakar av oro för mitt liv som gick åt skogen.

Ändå har jag mer än någonsin: Jag har möjligheter som jag förut bara drömde om. Det enda som återstår är att glömma dig. Det enda som återstår för dig är att betala din skuld och aldrig plåga mig med din närvaro igen.

Jag förändras efter varje kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0