Brand

Jag kryper fram
Det är något giftigt i luften - någon har drogat vaktmästaren
Så huvudet hänger tungt
Ner, ner, ner i avloppet (något svart)
Jag vänder mig om och ser början och slutet i ett.

Vaktmästaren är död. Han var bara 24 år.
En ceremoni kommer hållas i hans fantasi.
Jag kryper fram, det är kladdigt och mjukt.
Allt snurrar runt, någon har satt hallen i brand.
Röken fyller lungorna - andas in - allt blir svart.

Sedan vitt - sedan rött - sedan grönt...
Någon har förgiftat lakanen jag använde förre natten.
Vaktmästaren bränner dem nu...
Eld renar världen från allt ont och gott

Så sade han.
En kopp - klunk, klunk, klunk - ah!
Häller ut. Halsen ömmar - känns liksom kletig.
Det är varmt nu - taket är varmt!

Gapar, stirrar, känner och sväljer...
Agh... Gaaah. Hm. Aaaaaaaahg. Nej.
Kryper in.
Det bränner, det brinner, det snurrar.

Snurrar... Snurrar ner... Slocknar...
Vaktmästaren ruskar i någons kropp.
Wowuw - kowuw kowuw - woowuuw - wooouuuw...
Det brinner - först grönt - sedan rött - sedan vitt

Sedan svart...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0