Avvikelser

De sista orden du sade övertygade mig.
Jag visste vad jag valde bort,
jag visste inte vad du erbjöd i gengäld.
En hand utsträckt i mörkret,
här fanns gott om utrymme att falla handlöst...

...handlöst ner i abyssen.

Se nu vardagens öken, i vilken jag vandrar.
I fjärran skymtar landet Blasé som en hägring,
ett löfte om bekanta dofter i min värld
som klätts i nyanser av tristesse och olust.
Du har valt att följa mig på färden...

...din svala hand är ett vapen mot sanden.

Framför oss är porten till visshet, jag knackar på.
Ingen svarar, förstås, tänker jag och vänder om.
Sömnlös i natten, drömmande i dagsljus,
du sjunger en vaggvisa som jag lärde dig.
Till sist somnar vi med allting under oss...

...allting över oss.