Avvikelser

"Ångrar du att vi träffades? Ångrar du att vi åkte iväg på resan tillsammans?"

Jag sade "nej" till dig. Men jag menade "Ja!" Jag ångrar att jag blev förlorad i dig och jag ångrar att jag struntade i sans och vett och rymde landet och slängde iväg alla mina pengar på en resa som gick ut på att du skulle hitta dig själv. Jag ångrar att vi tillbringade fyra femtedelar av resan till att inse att det inte fungerade och att allt ditt prat om passion och impulsivitet i slutändan bara betydde att du skulle glömma mig så snart och att du fann en ny innan jag ens lämnat dig.

Jag ångrar dig för i slutet gav du mig så mycket smärta och tog allt jag byggt upp och förstörde det. Nu sitter jag utfattig i en fotölj och skakar av oro för mitt liv som gick åt skogen.

Ändå har jag mer än någonsin: Jag har möjligheter som jag förut bara drömde om. Det enda som återstår är att glömma dig. Det enda som återstår för dig är att betala din skuld och aldrig plåga mig med din närvaro igen.

Jag förändras efter varje kärlek.

Jag vill ge dig en bild av mitt dunkande hjärta
och visa dig allt som ryms däri
Du kunde skåda min rädsla och svärta
ty här råder ordning och anarki

Alla mina hjärtslag kunde du räkna
och se varför hjärtat pumpar så hårt
Jag ger det till dig, för jag kan försäkra
att utan din tillsyn blir framtidstro svårt

Jag önskar blott en sak och en sak alena
att du håller fast vid mitt hjärtas bild
En dag då min rädsla börjar att skena
kan du lägga på bilden en kyss så mild

Jag vill ge dig en bild av mitt dunkande hjärta
och visa dig allt som ryms däri---

"Jag tänker alltid på dig i april!"

April är här. Sedan mina senare tonår har april varit den bästa månaden för mig, emotionellt. Månaden innebär allt som håller mig vid liv: Hopp om en ljusnande framtid och bekymmerslösa dagar. Det var våren 2003 då Håkan Hellström för första gången definierade "april" och allt som jag förknippar med vårkänslor! Sedan dess lyssnar jag alltid på "Det är så jag säger det" vid denna tid och längtar till förälskelse, närhet och värme. Samtidigt minns jag de människor jag älskat och älskar och vilka fantastiska minnen jag har! Att tänka att jag har varit med om sådana magiska stunder, det känns inte troligt men det är sanning.

"Jag vänder om, hon bara ler. Allén är inte så dålig ändå."

I slutändan lever jag av mina minnen och förhoppningar om att komma tillbaka dit, då jag var lycklig. Detta försöker jag, till viss grad, hålla tyst om, eftersom en sådan livsåskådning ses ned på utav ett samhälle som strävar framåt och uppåt utan backspeglar. Jag mer står stilla och iakttar de människorna som springer förbi mig. Jag ser mycket och många men få stannar någon längre tid när de väl inser att jag inte ska någonstans. De vill bort men jag vill hem. Men...

Framtiden och den osvikliga övertygelsen om att lycka finns bakom varje knut är mitt bränsle. Överallt har jag glädje att hämta men det är den berusande doften av en större lycka - som våren för med sig - som driver mig att romantisera de kärlekstunga ord som Håkan sjunger...

"När jag ser framåt, ser jag bara bra saker för dig... och för mig."